Ungdomar är en tacksam målgrupp att rikta sig mot när man producerar musik. Det är en grupp som ofta söker en identitet och samhörighet, som de i många fall kan hitta i musik. Musiken erbjuder ofta även en livsstil som är starkt knuten till den. På 1950-talet började begreppet tonåringar att bli alltmer utbrett och musikproducenter hittade en ny målgrupp som gärna gick sin egen väg. Musiken som spelades, som exempelvis Elvis, sågs inte med blida ögon utan snarare som en revolt mot vuxenvärlden. Rocken var inte ny, men sättet den framfördes på samt för den tiden obscena rörelser på scen fick föräldrar att rasa.
Musik och livsstil
Musik kan nästan alltid förknippas med en viss typ av livsstil och det blir extra lockande för unga människor som söker sin plats i ett känsligt livsskede med en värld som kan tyckas svår och obegriplig. Vissa branscher satsar stora pengar på att idoler ska bli starkt sammankopplade me
d olika märken, som deras fans senare ska vilja köpa. För de riktigt stora stjärnorna är det en miljonindustri som rullar på och inte bara produkter utan även åsikter och värderingar ska säljas. Musiken säljer då en färdigförpackad livsstil.
Artister och sociala medier
Genom sociala medier som instagram och hemsidor bygger artister också upp en form av relation till sina följare som inte var möjlig tidigare. De delar med sig av sitt liv, sin extravaganta eller kaotiska livsstil och strösslar det med perfekt tagna bilder. Det får många unga människor att drömma eller göra verklighet av sina egna drömmar om en karriär med musik eller bara den senaste väskan som flitigt cirkulerar på olika idolernas instastory. Musikbranschen kan tyckas vara cynisk, men med de rätta tonerna kan många människor bortse från dess skavanker och ta del av allt positivt den trots allt erbjuder.
